TIO SMÅ NISSAR:
Midvinternattens köld är svår tio små nissar i djupsnö går. Rävsax gömd under skynke vitt knipsar nisse av på mitt. Livsandarna snabbt för honom tryter snart i eget blod han flyter.
Nio små nissar i midnattstimma traskar fram i månljusstrimma. Ugglan hoar i sitt näste istapp faller från sitt fäste. Nisse spetsas utav tappen tomte ligger död på trappen.
Utanför dörren står gröten och ångar åtta nissars intresse fångar. Under stigande hunger faten de nalkar en stackars tomte på kanten halkar. Han flyter, han kämpar, han svettas, blir blöt men sjunker likväl i kvicksandens gröt.
Många springor stugan har där sju tomtar in sig tar. Katten som bakom dörren ruva slukar nisse med hull och luva. Resterna av tomtehand suger misse bort från tand.
Sex små nissar mot julbord ila snabbt dom uppför bordsben kila. När sista tomten över kanten hasar tappar han greppet och neråt rasar. Faller nedåt likt ett lod mattan färgas röd av tomteblod.
Tomtar fem i väldig iver springer runt ty hungern river. Nisse snubblar på sitt skägg faller rätt på knivens egg. Lilla nisse, stackars saten rinner ut i sillsalaten.
Fyra nissar har festat på sill och nu de törsten sin släcka vill. Mot glöggen de springer i samlad tropp och tar för sig i varsin kopp. Ner faller nisse i glögghett hav likt en skållad mandel, hans skinn faller av.
Tre små tomtar i granen svingar mellan ljus och änglavingar. Nisse sig för nära våga strax han står i ljusan låga. Doftar snart likt en vidbränd stek ångrar då sin ystra lek.
Två små tomtar omkring sig tittar så en smällkaramell de hittar. Nisse ner på den då hoppar men för detta den ej stoppar. I tak, på golv, på gardin med frans finns nu nisses hjärnsubstans.
Husbonn stiger upp i natten för att kasta lite vatten. Under husbonns tunga toffla nisse blir till krämig våffla. Snön ligger vit lite här och var inte en djävla tomte finns kvar.
|
Ve den, som sviker svuret ord. Ve den, vars hjärta rimmar falskt. Ve den, som sätter silver före plikt.
När slaget timar, vik då icke från din herres sida. När fränder sviker, stå då bergfast vid din post. När modet faller, surra då handen vid yxan.
Vid din herres röst, lystra och lär. Vid din herres tanke, tig och förstå. Vid din herres befallning, lyd med gott mod.
Din veka syn till trots, möt hans fiende med blicken. Din ledna arm till trots, möt hans fiende med svärdet. Din tarvliga lekamen till trots, låt den skydda din herre.
Ve den, som sviker sin herre i blodstider. Må han förtvina i vanära. Må han plikta med sitt liv.
|