Han v
äntar p
å g
ården och klockan sl
år.
De har g
ått in nu och tiden g
år.
Han v
äntar inte ensam, d
är st
år en manhon lovat tro innan han f
örsvann.
De ser p
å varandra och anar svek,nu är det allvar och ingen lek.
Att fr
ämlingen är envis st
år redan klart,han s
öker bruden som kommer snart.
Ge dig, vi vet att hon är grann,att hon kan locka andra än sin man.
Du hoppas att hon har k
änslor kvar,men snart s
äger pr
ästen amen.
Hon sitter p
å vagnen i all sin prakt,och hon har karlarna i sin makt,
Hon samlar sina kjolar och stiger ner,och han blir yr av den syn han ser.
Han minns hennes v
ärme och hennes hud.
Nej, f
örr ska dj
ävulen ta hans brud!
Och d
är p
å sj
älva trappan till kyrkans porth
örs det en svordom, sen g
år det fort.
Ge dig, din dj
ävla krigarsj
äl.Får vi en chans s
å ska du tas ihj
äl.
Han har redan bruden i sin famn,och brudgummen st
år med skammen,
Ge dig, vad har du hj
ärnan till?
Du kan ju se att flickan inte vill.
Men bruden hon ler emot sin v
än,och pr
ästen han s
äger amen.
Ingen har sett dom sen,dom s
äger hon s
åg lycklig ut.
Brudgummen letar änsom bara narrar skulle g
öra.
Ge dig, jag orkar inte mer!
Och änd
å vill hon pr
öva allt han ger.
Hon vet att hon borde s
äga nej,tills pr
ästen har sagt sitt amen,
Ge dig, vi kanske kommer dit,men innan dess kan jag v
äl f
å en bit.
Du har ju s
å mycket kvar änd
å,sen delar vi v
äl p
å skammen.
|