I wanted to be sure to reach you; though my ship was on the way it got caught in some moorings. I am always tying up and then deciding to depart. In storms and at sunset, with the metallic coils of the tide around my fathomless arms, I am unable to understand the forms of my vanity or I am hard with my Polish rudder in my hand and the sun sinking. To you I offer my hull and the tattered cordage of my will. The terrible channels where the wind drives me against the brown lips of the reeds are not all behind me. Yet I trust the sanity of my vessel; and if it sinks, it may well be in answer to the reasoning of the eternal voices, the waves which have kept me from reaching you.
|
TIO SMÅ NISSAR:
Midvinternattens köld är svår tio små nissar i djupsnö går. Rävsax gömd under skynke vitt knipsar nisse av på mitt. Livsandarna snabbt för honom tryter snart i eget blod han flyter.
Nio små nissar i midnattstimma traskar fram i månljusstrimma. Ugglan hoar i sitt näste istapp faller från sitt fäste. Nisse spetsas utav tappen tomte ligger död på trappen.
Utanför dörren står gröten och ångar åtta nissars intresse fångar. Under stigande hunger faten de nalkar en stackars tomte på kanten halkar. Han flyter, han kämpar, han svettas, blir blöt men sjunker likväl i kvicksandens gröt.
Många springor stugan har där sju tomtar in sig tar. Katten som bakom dörren ruva slukar nisse med hull och luva. Resterna av tomtehand suger misse bort från tand.
Sex små nissar mot julbord ila snabbt dom uppför bordsben kila. När sista tomten över kanten hasar tappar han greppet och neråt rasar. Faller nedåt likt ett lod mattan färgas röd av tomteblod.
Tomtar fem i väldig iver springer runt ty hungern river. Nisse snubblar på sitt skägg faller rätt på knivens egg. Lilla nisse, stackars saten rinner ut i sillsalaten.
Fyra nissar har festat på sill och nu de törsten sin släcka vill. Mot glöggen de springer i samlad tropp och tar för sig i varsin kopp. Ner faller nisse i glögghett hav likt en skållad mandel, hans skinn faller av.
Tre små tomtar i granen svingar mellan ljus och änglavingar. Nisse sig för nära våga strax han står i ljusan låga. Doftar snart likt en vidbränd stek ångrar då sin ystra lek.
Två små tomtar omkring sig tittar så en smällkaramell de hittar. Nisse ner på den då hoppar men för detta den ej stoppar. I tak, på golv, på gardin med frans finns nu nisses hjärnsubstans.
Husbonn stiger upp i natten för att kasta lite vatten. Under husbonns tunga toffla nisse blir till krämig våffla. Snön ligger vit lite här och var inte en djävla tomte finns kvar.
|
In peace, competition had become difficult, until the British ship owner cried for war; yet he already felt, without acknowledging it even to himself, that in war he was likely to enjoy little profit or pleasure on the day when the long, low, black hull of the Yankee privateer, with her tapering, bending spars, her long-range guns, and her sharp-faced captain, should appear on the western horizon, and suddenly, at the sight of heavy-lumbering British merchantman, should fling out her white wings of canvas, and fly down on her prey.
|
Every professional athlete owes a debt of gratitude to the fans and management, and pays an installment every time he plays. He should never miss a payment.
|
He who trims himself to suit everyone will soon whittle himself away.
|
I'm not dumb enough to be a goalie.
|