| Lyrics |
Hennes hjärta slog hårdare för varje sekund
Skalet höll emot som aldrig förut
En vägran till var allt detta har sin grund
Skalet höll emot men stora bucklor buktar ut
Inte nu kanske senare och aldrig förut
Som en blomma som aldrig slagit ut
Om en längtan som aldrig fött ett beslut
Om en längtan som aldrig tagit slut
Med fötterna så långt under markytan
Och ändå bärare av ett rotlöst hjärta
För svårt att ta sig upp och ändå veta
Att skönhet kommer ur smärta
Och jag önskar jag kunde dra dig upp därifrån
Men ingen annan utom den ende kan
Och jag önskar jag kunde dra dig upp därifrån
Min tunga kan aldrig klä i ord att min låga är sann
Och jag ska aldrig mer vara rädd att visa mig vek
Aldrig mer med hot försöka bevisa min kärlek
Så låt dig träffas i hjärtat låt det få blöda
Om jag kunde skulle jag ta tillbaks de ord som var döda
Om hans liv fick bli din föda
Om ditt hjärta fick blöda
Vilket val du än tar
Står jag kvar
Möt mig vid fridsfurstens fötter
Jag har ingenting utom det
som är mina rötter
Möt mig på knä framför hans fötter
|