| Lyrics |
Varf
ör ska jag nu hugga ner min skog n
är den m
år s
å illa
Ni sitter d
är o gn
äller om s
ämre utsikt fr
ån eran villa
Mina tr
äd ska st
å kvar, fast dom är alldeles torraruttna det ska dom och falla ner p
å er som har b
örjat knorra
Mors lilla Olla i skogen gick med rosor p
å kinden gr
öna
Spydde upp allt, bl
åb
är o palt, f
örgiftad av bark i br
öna
Min skog, ska st
å kvar, fast den tappat alla barren
Ekorrn satt i granen skulle skala kottarfick han h
öra gitarren(
Mets
äni kovin sairas on mutta en min
ä sit
ä hakkaaette te n
äk
öalastanne silti narisemasta takkaa
Minun puuni ne seisk
öt pystyss
ä vaikka on aivan kuivatsaakoot lahota, p
äällenne kaatua kunnaamanne on niin nuivat
Äidin pikku Olli mets
ään kiiruhti ja posketvihre
ät kuin ompunkaiken oksensi, matjat paltunkin, pettumyrkytt
änyt limpun
Mets
äni seisk
ööt pystyss
ä vaikka neulaset vei myrkkytuulioravalla puussa k
äpy oli suussa sitten kitaran se kuuli)
|