| Lyrics |
Som en gammal isbelupen drake ligger Jökeln tung
Och vitgr
önraggig nedf
ör branten mellan tvenne toppar
Stj
ärten lindad runtom h
ögsta
Spetsen, buken sp
änd och stinn
I fj
ällets kittel, ryggen kr
önt av mittmor
änens ås,
Svart och kn
öglig
Ner mot daln han str
äcker l
ångsmal nos med rynkigt
Skinn till l
äppar, vita t
änder grina d
är imellan,
Genom Jökelportens svarta h
ål rinner ur hans
Gap en lerig str
öm
Taggig kam p
å hj
ässan, m
örka grumligt gr
öngr
å ögen -
Stelt han stirrar över dalen ner,
Trycker nosen v
ädrar mot
Marken mellan tassarna vars m
örka klor
Skymta fram ur v
åt smutsgr
å ragg
Sm
åv
äxt ättling av sin j
ättestamfar, istidsdraken,
Fader Jökul sj
älv - han som str
äckte stj
ärten upp
Mot polen ramarna mot blockberg och ural,
Han som över fj
äll och sl
ätter vr
äkte sig,
Kr
älande och v
ältrande
Han som fyllde hav och sj
öar,
Rev med klorna rispor I de h
årda h
ällar
Gnagde klipporna och pressade
Bergen samman med sin tyngd
Ham som sk
övlade och lade öde sagoskogar,
Gr
öna paradis, bl
åste med iskall andedr
äkt bort
Allt som levde, blommande och lyste
|